KFUM Örebro Orientering

INNEHÅLL
Adresser
Arrangemang
Elit
Kalltjärn
Kartor
KFUM-pladder
Klubbstuga
Länkar
Månadsprogram
Om KFUM Orientering
Tjejpladdret
Ungdomssidan

INTERNT
Arkivet
Ny medlem? Skaffa login!
Statistik
Styrelse & kommittéer
Ullmax

AKTUELLT
Stugvärdar 2026
Avlysning Skjutfältet
Eventor - Anmälan
KLUBBANMÄLAN (Eventor)
Naturpasset

SPONSORER

Utmaningen, eller en rookies betraktelser

2005-05-20 21:47

Puh! Det gick ju vägen! På stumma ben tar jag mig i mål och inser förvånat: - Vi vann! Vann Utmaningen, en tävling som bara några timmar tidigare fått fjärilarna att fladdra i panik i magen och mig att springa på toaletten minst tio gånger av ren nervositet. Nu står vi här och har vunnit, wow! Förutom ära och en maffig pokal fick vi ett härligt minne.

Så vad har då Utmaningen lärt mig om den ädla sporten orientering. Att budkavlar är viktiga har jag förstått. Inte konstigt då att utmaningen fick formen av en stafett med fyra etapper. Nu var vi bara två i varje lag så varje person fick springa två sträckor. Växling skedde genom överräckning av karta vilket också verkar vara enligt konstens alla regler. Grabbarna tog första och tredje och vi tjejer fick äran att ta andra och den fjärde avslutande sträckan.

Mer eller mindre snygga och färgglada tävlingsdräkter är också en viktig del inom sporten. Alla fick därför varsitt snitsigt pannband. Jag och Janne ville ingjuta lite skräck i våra medtävlare så vi valde att köra med hans gamla tävlingströjor från SOK Viljan, i vitt och vinrött.

Starten gick och grabbarna stack iväg i ett rasande tempo till publikens jubel. Publiken, ja det är ett problem i den här sporten där det mesta händer där publiken inte befinner sig. Men här hade arrangörerna verkligen satsat på att göra en publikvänlig tävling, med korta banor, mycket täta radiokontroller, en proffsig speaker i form av Per Öberg och dessutom varvning vid TC på slutsträckan. Och det fungerade. Publiken var rakt igenom fantastisk och stöttade samtliga löpare på bästa sätt.

Efter första sträckan var Per Jonhed i ledning och skickade ut Jessica Pildal först av tjejerna. Janne tog dock god tid på sig på första sträckan... hmm… Det gjorde som tur var även blivande tvåan Johan Lundmark.

Jag kastade mig otåligt ut på min sträcka och sprang tvåhundra meter i full fart, tvärstannade för att läsa in mig lite noggrannare men var så nervös så jag knappt visste var jag befann mig på kartan. Efterhand fick jag ordning på både karta och nervositet och började orientera så smått. Hittade första kontrollen - pip - hittade andra - inget pip! Kanske var det för att utmana oss nybörjare lite extra som en kontroll inte fungerade. Som tur var fanns en gammal hederlig stämpel fastsatt som vi kunde använda.

På trötta ben stapplade jag upp för backen till växling och skickade ut Janne på en ny vända. Den här gången gick det bättre. Till min fasa ropade förvarningen ut honom som etta med en ordentlig lucka till bakomvarande löpare. Åh nej! Att gå ut i ledning på sista sträckan med alla snabba tjejer bakom mig var ingen lek. Men det var bara att bita ihop och se tuff ut. Och väl ute i skogen gick det bra. Jag var helt ensam och varken hörde eller såg någon medtävlare.

Eftersom många orienterare är smått fanatiska och inte ens väjer för en mindre sjö så ville banläggarna att även vi skulle få prova på att bli våta om fötterna. En kontroll var mycket lämpligt placerad i ett kärr - omöjlig att nå utan att bli blöt om åtminstone en fot. Så med droppande fossingar kutade jag vidare mot varvningen uppe vid dansbanan. Sprintade självsäkert förbi den stora hejarklacken. Så fort jag var utom synhåll åkte kartan upp i högsta hugg och farten sänktes betydligt. Hur långt har jag egentligen till nästa kontroll? Nu upptäckte jag även nackdelen med en bra högtalaranläggning. Jag hörde mycket tydligt Per Öberg rapportera om hur Kattis och Susannes närmar sig. Till sist lyckades jag ta mig till de två sista kontrollerna och släpade mig på stumma ben till dansbanekullen och en kort spurt mot det hägrande målet.

En annan viktig ingrediens i orientering som jag uppfattar det är den härliga stämningen mellan såväl klubbkamrater som andra tävlande, så även i Utmaningen. Stämningen var på topp och stödet totalt bland tävlande, arrangörer och publik. Så ett stort varmt tack för en härlig kväll till alla inblandade! Och naturligtvis ett extra stort tack till initiativtagarna Anette och Emma. Så är det någon som känner för att utmana Team Sara & Janne nästa år så ställer vi upp!

Sara Kalander


Resultat  (12)                             

    1 Jan J och Sara Kalander            1:03:42 
    2 Johan L och Kattis Sjunnesson      1:05:28 
    3 Stefan A och Susanne Svahn         1:05:39 
    4 Erik H och Linda Lännenmäki        1:11:10 
    5 Per J och Jessica Pildal           1:20:55 
    6 Mats G och Sara Landholm           1:21:23 
    7 Johan H och Therése Johansson      1:22:37 
    8 Calle O och Caroline Engström      1:35:03 
    9 Martin S och Catarina Cuibe        1:43:05 

      Klas L och Sandra Ericsson        ej fullf. 
      Erik G och Jessika Hagberg        ej start 
      Cristoffer J och Bea Stockman     ej start