Den 29 december, dagen när Anders borde ha fyllt 79 år och dagen innan hans begravning, publicerades i klubbens namn minnesorden nedan i NA. Vår hemsida kan ju också vara en lämplig plats för texten.

Anders Bergman somnade in den 30 november, nästan exakt ett år efter att han berättat för vårt veterangäng att han drabbats av en svår sjukdom. Vi fick ett öppet och osentimentalt besked vid förra årets avslutande promenad, långbord och julsmörgås. Men det var ändå den vanliga Anders man träffade i olika orienteringssammanhang ända fram mot senhösten. Samma positiva jargong, samma intresse för våra unga elitlöpare och våra många ungdomar. Även om han måste haft sina svåra stunder hemma tillsammans med Gunilla så märktes inget av detta utåt. Anders avslutade sin orienteringskarriär som motionär, banläggare och allmänt engagerad medlem hos oss i KFUM Örebro under en knapp 20-årsperiod. Sin verkligt framgångsrika elitkarriär hade Anders i moderklubben OK Österåker, Järfälla OK och inte minst här i Örebro, i Hagaby GoIF, med två Tiomilasegrar och två SM-guld i stafett. I och med flytten till Nora och klubbytet till OK Milan avslutades den extrema elitsatsningen, men inte hans engagemang för orienteringssporten. Han hade som förundrad ung scout råkat bevittna när ett av det tidiga 50-talets Tiomilakavlar passerade i trakten av hans barndoms Resarö, och berättade att han där och då bestämde sig för att detta ville han uppleva själv. Något som alltså med råge gick i uppfyllelse. Förutom OK Milan, där Anders under en period åtog sig ordförandeskapet, blev det Svenska Orienteringsförbundet (SOFT) som fick glädje av Anders skarpa analysförmåga och utvecklingstankar. Reformarbetet med tävlingarnas klassystem var ett av hans tunga uppdrag, andra var Anders roll i några av distriktets värdetävlingar, t. ex. Oringen 2000 och inte minst som tävlingsledare för Tiomila 2006. Oförglömliga är också Anders sätt att under många år som s.k. tingstalman elegant leda förhandlingarna vid Närkes Skogskarlars höstting, (läs årsmöte). Vi i KFUM är djupt tacksamma att vi fick ha Anders som klubbkamrat hans sista tjugo år. Hans pondus och auktoritet som gammal elitlöpare kombinerat med ett alltid gott humör, glatt skratt och positiv inställning till det mesta har betytt mycket för vår verksamhet. Liksom hans säkra åsikter. Saknaden efter Anders och hans fasta handslag är redan stor. Vi känner självklart djupt med Gunilla, som ju ändå finns kvar hos oss, och Per-Anders och Jeanette med familjer.

Klicka på bilderna för att se dem i större format

Skrivet av: Lars Hellstrandh

Skriv ut den här nyheten Länka till nyheten: https://www.ol.kfumorebro.se/ol/?page=shownews.asp?id=4577

[Tillbaka]