50 meter norr om korset där Kvarnvägen kommer ut på Närkes Kils vägen på Ekersmon låg mellan mitten av 1800-talet och fram till 1902 en backstuga vid namn Backatorp

Detta kan man säga om backstuga.
Backstuga var ursprungligen en stuga som ligger i en backe. I äldsta tider ibland delvis
nedgrävd i en sluttning (jordkula) men vanligen en komplett stuga ovan mark. Begreppet är känt minst sedan början av 1600-talet.
Beteckningen backstuga ska inte ses alltför bokstavligt utan användes om en liten, enkel stuga belägen på annans mark och utan jordbruksmark, bebodd av person(er) som inte huvudsakligen sysslar med jordbruk. Ofta låg dessa stugor på allmänningar (jämför med torp).
Backstugor beboddes ofta av gamla och/eller fattiga människor. Många av dem har byggts som "pensionärsbostad" för gamla föräldrar, pensionerade trotjänare eller socknens fattighjon. Dessa personer kallades därför ofta backstusittare.

Första gången Backatorp dyker upp i husförhörslängden är 1849 och skrives då som backstuga. Första boende var avskedade soldaten Lars Ekegren f 1798 som kommer tillsammans med hustru Brita Ersdotter f 1803 till Backatorp. Barnhusbarnet Carl Victor kommer dit 1858 och stannar till 1881.

Har saxat följande från Ekers hembygdsförening skrift om Backatorp. Har skrivit av den ordagrant.

Gustaf Jakobssons minnen från Backatorp.
Backatorp var en backstuga, som låg nära landsvägen väster om Eklunda. Det var en liten stuga med näver och torvtak. En stor mur med bakugn som vanligt var på den tiden. Köket var litet, det låg åt väster. De sade alltid stuga med kök förr i tiden. Skorstenen var på norra takhalvan, därför att muren gick intill norra väggen. På 1870-talet bodde f d soldaten Lars Ekegren där. Han var kyrkvaktare ock dödgrävare. Lars Ekegrens hustru hette Britta. Hon satt och spann blånor, hon blötte hårt bröd i vatten och strödde lite salt på och åt.
Backstugosittaren Johannes Holmberg fick en tid husrum på Backatorp. (står ej med i husförhörslängden under Backatorp) Han hade förut bott i en stuga längre sör på mon, bortåt Ängstorp till. Johanna Gustafsson bodde hos Johannes. Hon hade tjänat piga hos Anders Abrahamsson i Gölfallet. Johanna hade flera barn. Hon satt i Backatorp och klistrade tändstickslådor. Det gjorde många fattiga på 1880-talet. Ibland hade hon ett litet barn i knät. Det hände ofta att hon blev våt av barnapink. Både Johannes och Johanna hamnade till slut i fattigstugan.
1891 kom familjen Rehnberg till Backatorp. Vid sekelskiftet var de sju personer i denna lilla stuga. De hade en ko och två höns. De gamla fick fattigdel. Lars Petter sade en gång ”Det är bättre att vara oxe åt Folkman än det är te vara barn åt Rehnbergsmora”. Karl Johan Rehnberg dog 1901. I februari 1902 fick de flytta åt staden dän ur sockna, (hustrun Anna Lotta var tvungen att flytta till fattighuset 28 november 1902).
Stugan revs på hösten 1902.

Skrivet av: C-G Garpenlund

Skriv ut den här nyheten Länka till nyheten: https://www.ol.kfumorebro.se/ol/?page=shownews.asp?id=1921

[Tillbaka]

Skriv en kommentar till den här nyheten