|
En institution går i graven?
| 2001-05-10 00:53 |
De seglivade ryktena om att OL-kollektivet på Loftbodsgatan håller på att splittras för gott har den senaste tiden hörts allt oftare. För att undanröja alla missförstånd går vi nu ut med den bistra sanningen.
Det lutar alltså mot att det klassiska Kollektivet håller på att upplösas. En talesman för gruppen talar om ”soloprojekt”, ”sviktande publikunderlag” och ”brist på penningstarka finansiärer”. Klart är i alla fall att om ingenting oväntat inträffar inom kort, så kommer lägenhetskontraktet att löpa ut i mitten på sommaren.
Vad som då händer med de tre kvarvarande medlemmarna är ännu oklart, men det ryktas att Johan Gunnarsson, en av de fyra originalmedlemmarna, kommer att satsa på ett soloprojekt i Stjärnhusen. Oskar Arlebo, också han ur den ursprungliga uppsättningen, sägs ha ett nytt kontrakt på gång med kollektivet på Gustav Adolfs allé. Hur det blir med nyförvärvet Erik Harlén är ytterst oklart, då mamma Monica fortfarande vägrar att ta tillbaks honom. Möjligheten finns att Erik tar tillfället i akt att lägga av med boende helt och hållet.
Sprickor i fasaden
Vad är det då som fått det sedan drygt tre år så blomstrande kollektivet att plötsligt rasa samman? En sådan till synes solid institution som utan större problem överlevt såväl Janssons, Öbergs, Axels och DG:s avhopp.
Enligt samstämmiga källor har det dock under den vackra fasaden, under en längre tid funnits sprickor. Bland annat sägs den inte helt genomtänkta Harlénvärvningen ha gett vissa problem, då de 1000 kronor i månaden som Erik betalat för mat, knappt ens räckt till en veckas mellanmål för den ständigt hungrige unge mannen. Det sägs även att medlemmarna i kollektivet är besvikna på den utdelning som boendeformen gett i form av kontakt med det motsatta könet. En undersökning visar att 100% av kollektivmedlemmarna i dagsläget saknar förhållande. Motsvarande siffra för utflyttade medlemmar är endast 50% (eller 25%, beroende på vem eller vilka man frågar). Att förklaringen skulle vara så enkel som att medlemmarna mognat och vuxit upp till vuxna självständiga individer, förnekas av källor som varit i kontakt med gruppen.
Oskyldiga drabbas
Hur som helst så kommer detta naturligtvis att innebära en stor förändring för alla de människor som har gjort det till en del av sin vardag att åka till Loftbodsgatan för att till exempel strö vidbrända popcorn i soffan, röra till i skivsamlingen eller bara ringa några telefonsamtal. Många av dem kommer med största sannolikhet sakna ett ställe dit man kan åka och slabba pizza en hel kväll, utan att behöva plocka undan efter sig.
"-Det är förjäkligt det här", säger en av dem, som här helst vill vara anonym. "Men samtidigt förstår jag grabbarna. Vad som behövs här är nya friska krafter som flyttar in och tar över, det vimlar ju till exempel av 80-killar i klubben, men intresset därifrån verkar vara skralt. Det är synd att en så här fin grej ska behöva dö ut, bara för att några få individer ska ha så svårt att klippa navelsträngen”.
Men en sån här omställning drabbar naturligtvis också näringslivet i området. Bogdan på Pizzeria Rosen kan i dagsläget inte uttala sig om hur hårt det här kommer att slå mot hans verksamhet, men en viss neddragning av personalstyrkan kommer att bli nödvändig. Jourlivs kommer också att få känna på hårda tider, då antalet människor som sköter sin veckohandling i butiken troligtvis kommer att minska med 100%. Även Filatröjskillen i trappuppgången kommer att få det tufft framöver. Frågan är om det redan dåliga kundunderlaget för stulna Filatröjor och trasiga pokémonkort tål en sådan här knäck? Kanske kommer han i fortsättningen att helt få återgå till sin kärnverksamhet, att ägna sig åt halloween-tiggeri året runt.
Men det är långt ifrån alla som ser splittringen som något negativt. Filatröjskillens mamma lär vara mycket nöjd med hur det hela utvecklar sig och hoppas nu på att bli av med både de leriga skorna i trappuppgången och knackningarna i rören på en gång. Också Springnegern tros under den ledsna fasaden dölja en viss glädje, då chansen är stor att han snart kommer att vara snabbast i trappuppgången igen.
Avslutande frågor
En intressant fråga, som säkert kommer att drivas långt, är hur de saker som under åren införskaffats gemensamt, ska fördelas. Vem ska till exempel behöva ta hand om KFUM:s gamla trasiga soffa? Vem får bokhyllan? Hoppa-hagemattan? Axels knivställ? P-A Bergmans matsalsbord? Hagabys 12 pinnstolar? Anders Larssons superunderställ? Och kanske allvarligast av allt: Vem kommer att behöva ge sig in och rensa på understa hyllan i kylskåpet och vilka hittills okända livsformer har under dessa 3 ½ år uppstått där?
Ja frågorna är många, men endast ett är säkert: Vissa saker kommer aldrig igen att bli som förr…
[Tillbaka]
|
