 |
|
|
OLJUDS ARKIV, KVARTALETS KARTTECKEN - STIGEN
|
Får vi lov att presentera
- Nåt som är krokigt fast ibland rakt, kanske nåt barn i Kjell Lönnås lekande lätt skulle sagt. Och det
vore väl inte helt fel beskrivet. En stig kan ju vara så mycket. Allt ifrån en liten myrstig som inte
syns till en stor biffig skogshuggare.
Vad är då skillnaden mellan myrstigar och skogshuggare undrar då kanske vän av ordning. Jo, en skogshuggare
springer man inte gärna över för då kan det bli tråkigt, medan myrstigar kan man springa över utan att det
märks ett dugg. Nu kan det ju finnas myror som är skogshuggare men då blir det hela allt för komplicerat.
Men om vi nu talar om stigar som är med på kartan, vad är då en stig? Enklaste beskrivningen torde vara
att en stig är en i skogen relativt steril långsträckt yta, ofta bildad genom nötning. Nötningen har
skett genom att många älgar, harar, myror, människor och fjärilslarver har valt samma väg genom skogen
upprepade gånger, tills det att lingonris, ljung, mossa samt harsyra har gått hädan.
Vad avgör då om en stig är med på kartan? Jag skulle vilja säga typen av kartritare. Vi orienterare
står helt under hans makt i detta avseende. Den normale kartritaren brukar se till stigens bredd och
tydlighet. En riktigt bred och tydlig stig ritar han in på kartan som en grov och streckad linje.
En liten och otydlig stig däremot ritar han inte dit alls. Sen finns det ju kartritare som bara ser
till sitt eget bästa. Om t ex en stig går förbi kartritarens bästa kantarellställe ritar han inte dit
den, medan han kan rita dit stigar som inte finns, bara för att han tycker att det ser bra ut. Nu växer
inte sådana kartritare på träd, men vilka kartritare gör det egentligen?
Stigar brukar ofta göra orienterandet enklare men ibland är dom så leriga att det blir svårare.
Som ni märker är det mycket med dom där stigarna. En vacker barrbeklädd stig i gammal tallskog kan
vara som en dröm medan en stig på en sandstrand kan vara som en öken.
Nog om stig och stigar.
[Tillbaka]
|
|
|
|
